En stad bygger på människomöten men också stadsbornas relationer till sina stadskvarter, till rummen mellan byggnaderna. Och här håller vi Jeppisbor på att mista vår relation till kärncentrum. För att vi måste göra en insats - för att komma in till centrum. Det sker inte naturligt.
Varenda gång jag kommer körandes västerifrån längs med Rådhusgatan vill jag fortsätta rakt upp mot torget. Varenda gång!
Istället hamnar jag vika av tidigare, ja ett par kvarter för smidigare trafik, dvs redan vid centrums utkant. Vill jag in till Storgatan betyder detta en ansträngning av mig. Så vad blir resultatet? Jo jag kör förbi centrum!
Möjligen har syftet att göra Rådhusgatan delvis enkelriktad varit att minska biltrafiken i centrum och få fler fotgängare i stadsbilden. Kanske en avsikt också varit att styra trafikflödet mot parkeringsgrottan? Men arrangemanget via Ottomalmsgatan blir för osmidigt för den bilburna så därför viker bilar av tidigare – bort från centrum.
Jakobstad är en småstad på en landsbygd och en småstad beroende av brukare från en större periferi. Centrum har alltid haft bilburna kunder. Och så förblir det ännu ett tag till, tills det finns klimatsmartare sätt att röra sig för en region som vi.
Bilen har alltid haft en central roll i vårt samhälle liksom i vår kulturhistoria. ”Jag far till Jeppis för att det är för långt till New York”, sade ynglingen från landsbygden då han for till stan på gaturally - för att få en upplevelse. Man vill köra runt och cruisa – se liv! Känna att man bor i en stad. Då jag viker av mot Storgatan så är det för att uträtta ärenden, men lika ofta för att se folk. Och gärna från bilen, som vi alltid gjort i Jeppis. Vem sitter på något av caféerna? Kanske någon bekant som jag kan slå följe med? De där spontana mötena, som just gör staden! Och kommersen.
Det handlar om 100 meter för att delvis förbättra centrumflödet. Jag ser det som en liten åtgärd med stor verkan. Förslaget är att öppna upp Rådhusgatan mellan Storgatan och Ottomalmsgatan till en dubbelriktad gata. I sitt nuvarande väsen med sin breda trottoar har den nästan blivit ödslig just för att den saknar liv.
Högaktuellt också nu när underfarten mot Sikören byggs. Ännu mer betydelsefullt att kunna färdas rakt i riktningen väst-öst.
Om staden är osäker, gör det som ett pilotprojekt. Den kan bli en del av utvecklingsprocessen av miljö- och trafikplanen. Ännu hinner vi kanske återuppbygga vår relation till vår stadskärna. Men det bör ske NU.
Jag har länge haft denna text liggande som en insändare till lokaltidningen men finner den ännu lämpligare att publicera den idag 30.9.2019, då Staden Jakobstad arrangerar ett kick-off seminarium för dess nya Miljö- och trafikplan. För stadsinvånarna.
Givetvis deltar jag. Som Jeppisbo. Som stadsbo. Som arkitekt.