Jag är uppvuxen i en liten ort, Kronoby i finlandssvenska Österbotten. Idag är jag återflyttare till nästan samma trakt dvs Jakobstad efter 15års boende i övriga Norden.

Min konstnärliga sida har jag ärvt av en släkt inom hantverk. Jag fick från början ett kreativt tänk och för att kunna förverkliga mina egna ideer var det fråga om att lösa problem och ta tillvara det som fanns i min närmiljö. Vi hade inte tillgång till bil, men vi hade en snickarboda!

Tidigt sökte jag efter det annorlunda - jag ville inte ha som alla andra. Dessutom var ekonomin där hemma och utbudet i regionen begränsat. Så jag designade och sydde mina egna kläder. Och med mor som sömmerska och assistent var allt möjligt.

Min mormor lärde mig virka i tidig ålder och som nioåring gjorde jag kollektioner åt mina barbiedockor. Kläddesign var ett självklart val då. Senare fick min mor mig på andra tankar, hon hade sett för mycket av branschens baksida. Men ett designyrke levde kvar.

Min bror introducerade mig i bilvärlden och via den upptäckte jag förträfflig formgivning. Så bildesign var orsaken till att jag sökte till industridesign vid Umeå universitet. Roliga var att jag intervjuades av en kvinna som jobbade åt Saab. Och jag kom in! Men, jag valde en utbildning som jag såg som mer mångsidig och som stod högt i rang - en finsk arkitektutbildning. Industridesign kunde jag senare erhålla via mitt utbyte på Konstfack i Stockholm.

Bildesign är fortfarande ett intresse. Ingen slump att i ett garage står en “Sibylla”, en Mercedes Benz 220 SEb årsmodell 1962, vars första ägare var det rikssvenska kungliga hovet.

Som sagt annorlunda – och inte som alla andra.

Foto: Beate Berntsen